När jag och mina systrar spelade Monopol när vi var i våra tonår, ville vi alltid att spelet skulle fortsätta så länge som möjligt. Våra spel kunde pågå i flera dagar i sträck och ju längre desto bättre.
Så, ju mer välbalanserat ägandet av gator var, desto bättre förutsättningar fanns för en riktigt bra och långlivad spelomgång. Vi lånade också gärna ut pengar till varandra om det behövdes för att hålla liv i spelet, och när vi sålde gator till varandra enades vi snabbt om vad som var ett skäligt pris.
Första gången jag spelade Monopol med någon annan än mina systrar blev en chock för mig. Jag var i 20-årsåldern och spelade med några kompisar varav två var bröder. Brorsorna hade vuxit upp i ett hem där man spelade på ett annat sätt. De var iskalla i förhandlingar om gator, och byggde snabbt svindyra hotell på alla sina gator och förintade mig sedan utan att blinka när jag inte kunde betala hyran det kostade att stanna där med min strykjärns-spelpjäs.
Jag var helt omtumlad av denna händelse, för inte förrän då hade jag förstått att man kan ha olika spelidéer – både avseende Monopol och livet självt. Och avseende det professionella livet, och hur vi driver våra organisationer.
Vad har ni för spelidé på din arbetsplats?
Vilken spelidé som finns i en organisation påverkar nära nog allt, t ex hur vi förhåller oss till varandra, vad vi gör och inte gör, vad som belönas, vem som är hjälten och hur vi kommunicerar externt.
Spelidén är i direkt korrelation till det vi pratar om som kultur och vill man göra någon förändring i organisationskulturen, är spelidén ett bra ställe att börja på.