I höstas under en digital utbildningsdag frågade jag kursdeltagarna om de tar sig tid för reflektion. ”Nej, vi har inte tid” svarade de. Jag frågade om de höll med mig om att tid för reflektion är viktigt, och att det kan göra dig mer effektiv. Och ja, det var alla överens om. Och så skrattade vi lite åt paradoxen att de (vi) trots denna samsyn ändå inte tar oss tid till reflektion.
Sedan fick de en present av mig. Presenten var en timmes mellanrum. En timme som redan var uppbokad som utbildningstid, fri att använda till vad de ville. Jag bad dem förvalta den väl, men inte genom att prestera något, utan genom att inte prestera något. Jag bad dem låta timmen vara helt tom. Och så bestämde vi en tid att återsamlas.
När vi återsamlades reflekterade vi tillsammans kring mellanrummet de fått, och hur det hade känts att få det. Nästan alla hade fått skuldkänslor, som att de fuskade. Några kunde inte stå emot behovet av att ”göra nytta” och hade satt sig framför datorn och svarat på mail.
De var själva chockade. De längtade efter tid för reflektion, tid för idéer att väckas och slå rot, tid för att känna efter – men när möjligheten gavs kom en inre väktare slog dem på fingrarna och sa att det som är värt något är när du gasar och kör. Mellanrummen är slöseri, säger prestationskulturens inre röst.
Mellanrummen är inte slöseri säger jag. Och jag säger det med emfas. Sällan är det så att du kommer loss från kniviga situationer du hamnat i, genom att gasa på med full kraft. Du kommer inte på dina bästa idéer när det susar runt öronen av fart.
Det behövs mellanrum. Andrum. Luft. Tid då det är tomt. Mellanrummen är nödvändiga. De är inandning. De är vågens rörelse när den drar sig tillbaka från stranden för att samla kraft till en ny våg. De är en vit canvas. De är utrymmet där konsten kan ta form.
Så, jag drar en lans för mellanrummet och uppmanar dig att stå emot trycket att prestera varje sekund. Hitta din egen rytm, din egen vågrörelse och försök i den mån det går att skapa de mellanrum du behöver så att det som ska växa kan slå rot i dig. Värna dina mellanrum. Och se vad som händer då.
Monika Neukirchen, ordförande Hillesgårdsakademin